Att veta att man inte kan lita på dej längre, eller att du inte står vid min sida längre..
Eller att du inte ens bryr dig längre..
Det får mej att må så fruktansvärt dåligt.. Jag har gråtit framför folk när dom nämt ditt namn.. för jag är så jävla besviken på vad du gör mot mej, kan verkligen inte förstå hur du kan svika en människa som varit din BÄSTAVÄN i typ 6 år..för att du hittar någon annan att älska! Jag menar, vi va verkligen som handen i handsken..
vi hade bråkat 1 gång under 6 år.. Visar inte det tillräckligt mycket för dig??
Du som alltid sa & skrev..
"utan dig sandra inget mej" & "föralltid vi två ingen eller inget kan sära på oss"
Men förstår du inte att just nu har du svikit mig så otroligt mycket.. du lever totalt utan mig.. Du hör aldrig av dej, svarar inte när jag skriver eller ringer.. & visst fan va det någon som kunde sära på oss...!!

Helt ärligt talat så mår jag dåligt när jag tänker på det.. Jag vill kräkas.. får jätte ont i magen!
Ingen har kunnat såra mig så här mycket faktiskt, & du var fakiskt den sista människan på jorden jag trodde skulle såra mej! Men du gjorde det & fattar du inte hur jag känner?!
Jag mår skit.. Jag vill inte ens åka dit längre.. för jag vill inte se dig i ögonen, jag skulle börja gråta då!
så fort jag såg dej skulle jag börja asböla.. Jag vet också att folk skulle stå på din sida.. för du är deras lilla ängel som aldrig gör något.. Men ingen vill inse att detta faktiskt händer!

Jag vet inte varför.. du kan få förklara det för mig.. Visst jag bor här & du där!
men det har aldrig på 6 år varit ett problem.. 
Men tydligen kan en pojke sära på två bästavänner!
Jag menar inte att han är skyldig till grejerna.. jag har liksom skrivit att jag är så jävla glad för er skull att ni hittat varandra... men inte ens då får jag ett svar.. vill inte heller skylla på dig.. men vem annars ska jag skylla på?
Inte fan är det jag som gjort något.. jag försökte kämpa men fick ingen respons!

Visst låter det kanske lite löjigt att jag skriver detta..
Men ingen vet hur mycket jag litade på den här tjejen!
Ingen vet hur mycket jag älskade henne & ingen vet hur mycket jag doog för henne!
DET VAR MIN BÄSTASTE VÄN.. som jag någonsin hade haft!.. trodde jag innan jag blev sviken.. 
 Hon var människan som aldrig gjorde någon illa.. som bara tog & tog allt skit men gav inget tillbaka!
Jag vet inte hur många gånger hon gråtit i mina armar för hon mått så dåligt..
Men jag fanns där, sträckte ut mina armar & erbjöd min famn..
Men nu då.. nu när jag behöver henne som sträcker ut sina armar & erbjuder sin famn..då finns hon inte här!!
Jag mår piss.. & kan inte komma över det!!

VAD SKA JAG GÖÖRAAA:'( ??????